Angeliqa Olsson

Ikväll gick jag och Kasia och tände ljus utanför domkyrkan.
Det var sorgligt, mycket sorgligt. Och vackert. Vackert på så många olika sätt. 
Vackert med alla ljus, blommor och framför allt alla nära/kära och kanske till och med dem som inte mist någon, utan kom dit för att visa sin medkänsla. Det är vackert att så många bryr sig.

Till er alla som miste en vän, en mamma & pappa, mormor & morfar, Farmor & farfar, Bästa kompis, släkting, syster och bror:

Jag tänker på er. 
Jag tänker på er som måste gå igenom det här. 
Jag tänker på er som ska planera en begravning för er(a)t barn. Och hur ni ska klara er igenom denna svåra tid.
Och jag tänker på er som var på Utøya. Allt ni var med om. Allt ni såg. Allt ni hörde. Alla ni som låg bland era avlidna vänner och spelade död, för att inte dö själva. Alla ni som simmade till fastlandet och förlorade vänner på vägen, för att de inte orkade simma längre. Alla ni som fick se era vänner bli skjutna.
Alla ni som får leva med detta i resten utav erat liv.

Till er alla, som upplevde detta och fick sätta livet till för en mans hat,
Sovgott och vila i frid. 
Nu är ni änglarna som vakar över era nära&kära.
Tala om för dem att ni alltid finns vid deras sida, trösta dem. Ge dem tecken på att ni finns där, men att ni inte syns.
Klappa dem på kinden och ge dem en varm kram så att de känner er.

Sov gott alla vackra människor, sov gott.